Kompromiss med livet
Jag har aldrig gillat måsten. Bara tanken på att vissa saker är måsten får mig att vilja dra mig ur. Skola och jobb till exempel- ett stort måste. Sitter med en tenta som inte kommer någon vidare vart nu och pressen hänger över en likt ett åskmoln en vacker sommardag. Måsten får mig att må dåligt. Helst skulle jag vilja resa runt och ta dagen som den kommer. Ingen press, inga måsten som väntar utan allt är upp till en själv.
Jag gillar att få saker på mitt sätt. Jag är envis, en dramaqueen. Have it my way – or no way. Fast jag har blivit väldigt duktig på att kompromissa och det är jag stolt över. För varje dag som går inser jag att mitt sätt inte alltid är bäst och att man växer otrolig mycket som människa genom att mötas på halva vägen.
Igår var jag och simmade. Långt! Nästan 1500 m tror jag det blev. En timmes slit i bassängen. Var helt slut efteråt! Efteråt åt jag och mor en macka och drack kaffe på Waynes. När jag kom hem mådde jag skit och hängde mig över toaletten. Mådde skitkonstigt och tänkte att mackan kanske var dålig (det var trots allt gårdagens). Har känt mig yr i några dagar nu och det sitter i fortfarande. Tror det är förkylningen som spökar och att jag tog i lite för mkt i badet vilket resulterade i illamående.
Ska plugga hela dagen idag men tänkte bryta för lunch och en promenad i solskenet. Blir så glad när solen gör sig besväret att titta fram!
Kärlek till er alla!
