It goes like this ...
OK, confession time. De som känner mig vet hur det lägger till och hur mycket jag vill.
Jag vill ha ett Svenssonliv. Ett hederligt, gammalt Svenssonliv. Jag vill träffa Mannen med stort M, jag vill gifta mig och skaffa barn. Det kliar i kroppen och jag känner mig en smula desperat. Kanske letar jag så mycket att jag glömmer leva i nuet. Gräset är alltid grönare ...
Kanske har jag romantierat kärlek? Jag vet inte riktigt hur det är att vara riktigt kär. Tror jag ...
Jag förväntar mig att om jag träffar en man som är "rätt" så ska det fullkomligt spruta ut känslor, gnistra och slå bakut. Det ska killas i hela magen och jag ska rodna när jag prata med honom. Något sådant har jag inte riktigt upplevt. Tror jag ...
Det här med känslor är inte så lätt alla gånger. Antingen sårar man någon eller så blir man sårad. Det har blivit dåligt hur jag än gjort. Det har liksom inte riktigt blivit rätt hittills. Jag ÄLSKAR att höra när kompisar träffat killar och får höra fina historier om hur galet kär de är. Då lever hoppet kvar lite längre. Kanske även jag ...
- Men herregud Jeanette, du är ju bara 24 år. Du har ju hela livet framför dig! Kila inte stadigt ännu, lev livet!
Ja visst, det ligger något i det. Visst hade jag kunna levat livet och bara slappna av. Om jag bara visste att det skulle lösa sig. Allting löser sig väl alltid? ...
Innerst inne tror jag att saker händer av en anlednig och att när jag är redo så händer det. Kanske har jag fortfarande saker hos mig själv som jag måste ta tag i först.
Jag fortsätter att snegla avundsamt på de lyckliga paren runt omkring mig tills det är min tur. Det är trots allt väldigt skönt att vara singel trots allt gnäll! Ingen som snarkar i sängen brevid, inget kompromissande behövs, ingen som klagar på hur många nya par skor jag köpt (förutom pappa då) Inte behöva ta hänsyn och att kunna göra vad jag vill. Ibland när kompisarna klagar över hur less de är på sina sambos och hur gärna de skulle vilja vara singel så känns det extra extra bra.
Jag trivs ju faktiskt med att vara Jeanette och i mitt eget sällskap
Jag vill ha ett Svenssonliv. Ett hederligt, gammalt Svenssonliv. Jag vill träffa Mannen med stort M, jag vill gifta mig och skaffa barn. Det kliar i kroppen och jag känner mig en smula desperat. Kanske letar jag så mycket att jag glömmer leva i nuet. Gräset är alltid grönare ...
Kanske har jag romantierat kärlek? Jag vet inte riktigt hur det är att vara riktigt kär. Tror jag ...
Jag förväntar mig att om jag träffar en man som är "rätt" så ska det fullkomligt spruta ut känslor, gnistra och slå bakut. Det ska killas i hela magen och jag ska rodna när jag prata med honom. Något sådant har jag inte riktigt upplevt. Tror jag ...
Det här med känslor är inte så lätt alla gånger. Antingen sårar man någon eller så blir man sårad. Det har blivit dåligt hur jag än gjort. Det har liksom inte riktigt blivit rätt hittills. Jag ÄLSKAR att höra när kompisar träffat killar och får höra fina historier om hur galet kär de är. Då lever hoppet kvar lite längre. Kanske även jag ...
- Men herregud Jeanette, du är ju bara 24 år. Du har ju hela livet framför dig! Kila inte stadigt ännu, lev livet!
Ja visst, det ligger något i det. Visst hade jag kunna levat livet och bara slappna av. Om jag bara visste att det skulle lösa sig. Allting löser sig väl alltid? ...
Innerst inne tror jag att saker händer av en anlednig och att när jag är redo så händer det. Kanske har jag fortfarande saker hos mig själv som jag måste ta tag i först.
Jag fortsätter att snegla avundsamt på de lyckliga paren runt omkring mig tills det är min tur. Det är trots allt väldigt skönt att vara singel trots allt gnäll! Ingen som snarkar i sängen brevid, inget kompromissande behövs, ingen som klagar på hur många nya par skor jag köpt (förutom pappa då) Inte behöva ta hänsyn och att kunna göra vad jag vill. Ibland när kompisarna klagar över hur less de är på sina sambos och hur gärna de skulle vilja vara singel så känns det extra extra bra.
Jag trivs ju faktiskt med att vara Jeanette och i mitt eget sällskap
Kommentarer
Postat av: Anna-Viktoria
Vardagen är ganska mycket "tråkigare" än man tror. Men det är ändå alldels alldeles underbart att ha någon att dela den med ^^ Många tror att bara för att man binder sig (flyttar ihop, förlovar sig eller gifter sig m.m) så tar livet slut - att man inte kan göra roliga saker efter. Men så är det ju inte ju =)
Postat av: Anna-Viktoria
Det är många som inte inser det, tur att du inte är en av dom ^^
Ja, hon är verkligen som en liten studsboll ^^ Upp och ner och upp igen ungefär!
Postat av: Anna-Viktoria
Jag opererade brösten för ca 1 år sedan och det här är en "efter-bild" till honom.
Trackback
